Jag fattar ingenting.

Sex lopp sex olika vinnare.

Så vitt jag vet och minns har formel 1 aldrig varit så ovisst.

Ingen vet när truppen kommer till banan vem som kommer att stå på pole, och ännu mindre vem som komemr att vinna.

Det finns definitivt ingen favorit, Sebastian Vettel har inte den rollen längre. Men osvuret är dock bäst. När starten gick i sista loppet 2010 i Abu Dhabi var det ingen som hade tippat honom som mästare...

Den minnesgode läsaren kommer ihåg Alain Prost. Fransmannen kallades för Professorn, körde kallt och beräknande. Fernando Alonso har tagit över hans roll.

När Mark Webber fick pole efter att Michael Schumacher flyttats ner var hans taktik klar - den som leder efter första kurvan brukar också vinna. Så spanjoren gick bara in för att hålla Lewis Hamilton och Vettel bakom sig.

En uppgift som han lyckades med. Och nu leder han VM-tabellen. Seb och Mark delar andra platsen. En av Fernandos första kommentarer var att nu kommer han att koncentrera sig på att ”brotta” ner Webber.

Inte många omkörningar på de smala gatorna men det kom inte som någon överaskning. Det är i princip omöjligt om inte föraren framför flyttar på sig. Och varför skulle han göra det frivilligt? Ändå blev loppet spännande.

Ett tag ledde Mark stort. Fick problem med däcken och Nico Rosberg körde ikapp. Med Alonso en meter bakom.

Man kan inte annat än beundra alla förarna som lyckas hålla koncentration upp i 78 varv på smala slingrande gator. Inte rakt fram utan upp och ner och med många kurvor.

Och den utan tvekan var gladast att han klarade av testen av Felipe Massa.

Brasilianaren har haft en urusel säsong och Ferrari har till och med kritiserat honom helt öppet. När han kom till Monaco stod han både med ryggen mot väggen och kniven mot strupen. Ett dåligt resultat till och risken var mycket stor att han skulle få sparken inom ett par lopp.

Det blev en sjätte plats. Bara sex sekunder efter Mark.

Fredrik af Petersens
radiosporten@sr.se

I Monaco slits de nog mer än på någon annan bana eftersom man kör på vanliga gator och vanlig asfalt. Det handlar också om när man skall göra bytena. En fråga om seger eller nederlag. Kallar man in föraren för sent har han förlorat.

Inte undra på att i depån kallar man det "däckslotteriet" eftersom så många faktorer påverkar slitaget. I Bahrain var det så asfalten så varm att förarna tvingades köra försiktigt för att skona däcken.

Michael Schumacher är kritisk men han är också en av de få. Den sjufaldige mästaren säger att man kan inte längre köra på gränsen. Nästan alla andra säger att det är lika för alla och en stor utmaning.

Alla kallar det inte för ett lotteri utan snarare en "tävling" i tävlingen för att hitta den absolut rätta strategin, som spelar en allt större roll.

Det gäller också att blixtsnabbt kunna reagera på förändringar. Kallare eller varmare exempelvis. På kommandobryggan måste man tänka ännu mer och kolla slitaget och förstå vad som gör att det är mer eller mindre.

Missar man de få rätta varven för att byta kan det gå som det gjorde för Kimi Räikkönen i Shanghai. Finländaren låg på en andra plats men trillade ner till en 14:e. Han bara halkade runt och hade inte en chans att försvara sig.

Föraren spelar en stor och helt avgörande roll. Han märker när greppet försvinner och det känns mer eller mindre som att köra på blankis.

Svårigheten för föraren är märka när däcken kan börjar bli slitna och inte när det har gått lite för långt.

Ett stort problem och frågetecken är det första stoppet som är mycket viktigare än förr. Man måste välja rätt tidpunkt annars är risken överhängande att föraren hamnar mitt i trafiken i mittfältet när han kommer ut igen. Och kanske förlorar loppet för att han kommer tillräckligt snabbt förbi och kommer för långt efter ledaren.

Anledningen är att skillnaden mellan teamen inte är lika stor som tidigare och att fältet därmed är samlat. Och det i sin tur gör att det är nästan omöjligt att undvika att hamna i en klunga efter ett stopp. Så det är ett stort ansvar som vilar inte bara på föraren utan också minst lika mycket på de som sitter på kommandobrygga och bestämmer.

Förra året var skillnaden stor mellan de bästa teamen och de i mittfältet. Speciellt Red Bull och Sebastian Vettel drog ifrån hela fältet på de första varven och kunde sedan i lugn och ro bestämma när tysken skulle göra sitt första stopp.

I år är det inte lika lätt och skillnaden mellan Red Bull, McLaren och Ferrari är inte stor. Och bara några tiondelar bakom finns Lotus, Sauber, Williams och Mercedes.

Vad är anledningen till "kaoset" och skillnaden mellan stallen?

– I första hand för att inget team helt och hållet förstår däcken utan fortfarande försöker lära sig hur de reagerar, säger Lotus chefsingenjör Alan Permane.

– Vi och Red Bull förstod däcken bäst i Bahrain. Men det är svårt att tro att det verkligen gjorde att vi var en sekund snabbare per varv.

– Men det ligger nog inte bara enbart på däcken men jag tror inte heller att alla verkligen vet var de står för i så fall hade alla kört enligt samma taktik.

Fredrik af Petersens
radiosporten@sr.se

Ett par timmar efter loppet utbröt en eld i Williams garage. De första ryktena sa att det var KERS systemet i en av bilarna som hade exploderat. Som tur var stämde det inte.

När man tömde Bruno Sennas bil på bensin antändes ångorna av statisk elektricitet och det blev en explosion som följdes av ett par mindre. Mycket löst material antändes och blev förstört. Den tjocka svarta röken kom från plastslangar som smälte.  Man lyckades släcka elden innan den spred sig till bilarna med KERS systemet.

Eld hann dock spridas till Sauber och Caterham som hade sina garage på var sin sida. Några mekaniker fick lättare brännskador och skärsår i tumultet när de försökte släcka elden. Andra som andats in röken fördes till sjukstugan på banan för kontroll. Pastor Maldonado grep tag i sin lillebror och mer eller mindre slängde bort honom från lågorna.

Fernando Alonso har lite svårt att förstå vad som händer i formel 1 just nu och att allt kan hända. Att saker och ting är svåra att förklara. Ovanligt för f1.

Spanjoren är inte den ende. Fem lopp fem segrare. Och två nykomlingar högst upp. Nico Rosberg i Kina och Pastor Maldonado i Barcelona.

Tycker Fernando att det är skoj med osäkerheten eller vill han hellre svar på  alla frågor.

Svaret är lite överaskande för han säger att han vet inte. Lutar åt att han gillar situationen. Ingen vet när han kommer till nästa lopp om man är vinnare, kanske bara får några poäng eller ännu värre sämre än 10:a.

Som förare skulle han dock gärna vilja ha en mer stabil och dominerande bil. Fernando började säsongen med att säga att årets Ferrari inte var den bästa. Ser ut som om ingenjörerna i Maranello hittat något för Fernando delar första platsen i tabellen med Sebastian Vettel.

Tv-intervjun med de tre första avslutas alltid med att förarna säger något på sitt eget språk. Kimi sa bara ett par ord.

– Jag sa grattis på mords dag. Jag hade inget annat att säga till de finska tittarna.

Vi vet alla att Kimi Räikkönen inte är någon pratkvarn.

På söndag startar Europasäsongen. Förr sa man att nu börjar allvaret. Men det var då. Gäller inte idag.

Har man inte en bra bil från första loppet är det inte mycket man kan göra resten av året.

Skillnaden mellan då och nu är att för några år sedan fick man testa nästan hur mycket man ville. Idag är det begränsat till några tester innan säsongen börjar och ett par under. Allt för spara pengar. Det kostar nämligen inte en smärre förmögenhet utan en något större att testa.

Dessutom var det orättvist. De stora hade råd och hade till och med särskilda testteam. De små tvingades, om de hade råd, att skicka samma mekaniker som under helgen varit på ett lopp två dagar senare till en test.

Tog inte många månader innan de var helt slutkörda. Och tyvärr några som plötsligt kom hem till ett tomt hus.

Smaken är som sagt olika.

Michael Schumacher klagar på däcken. Hans stallkamrat Nico Rosberg däremot tycker att de är en utmaning. Och lika för alla.

Är det också skillnaden mellan en äldre förare, som tycks ha svårt att vänja sig vid nyheter, och den unga generationen, som har betydligt lättare?

Man ser också skillnaden mellan förare som är snäll mot däcken och de som är brutala och sliter ut dem på några varv.

En sak har alla gemensamt. De är som prinsessan på ärtan och känner snabbt om något inte stämmer. Niki Lauda fick en gång frågan vad som skiljde honom från alla andra förare. Min känsliga bar blev svaret. Den trefaldige mästaren sa att han kände om bilen skulle släppa 2/10 innan den gjorde det och kunde börja korrigera i samma ögonblick som det började.

Fyra lopp körda och fyra olika segrare. Undrar om trenden kommer att hålla i sig på Circuit de Catalunya?

Och vem skulle i så fall bli den femte?

Finns några kandidater med Lewis Hamilton i spetsen. 

Finns dock ett litet problem. Alla har testat så ofta här att de känner banans minsta lilla gupp. Så risken för att man ställer in bilen fel är minimal.

Jag tror att loppet kommer att avgöras av depåstoppen. Och där har McLaren missat ett par gånger.

Fredrik af Petersens
radiosporten@sr.se